Jag kan i backspegeln se beteenden hos piraten som fanns redan som spädbarn. När han började gå, springa o klättra stod jag ofta o kliade mig i huvudet o tänkte att nånting är lite annorlunda i hans sätt att lära.
Han kunde sakna en kunskap länge o inte visa minsta intresse av att t.ex börja gå, för att sen plötsligt resa sig o springa direkt. Ingenting - ingenting - allt i en klump.
Samma med språket. Han jollrade sällan, var mest tyst o låg o såg på världen med sina stora ögon. men så plötsligt satte han ihop två ord i taget... bara från ingenstans verkade det för oss utomstående.
Han pratade otroligt bakvänt och språkutvecklingen var klart avvikande från våra andra barns.
På gamla familjevideos hör man tydligt hans avvikande baklängestal och ekolali.
Han hade en period där han alltid gick o upprepade fraser ur en film eller reklamfilm, upprepade långa meningar han hört någon annan säga, om och om igen.
Han skapade sig ett språk som var logiskt för honom. Han kallade sig själv min, för det är ju ett ord man använder till sig själv. Han upprepade alltid namnet på den han pratade till som för att rikta språket. T.ex. "Mamma, min sitter bordet, mamma" För att berätta att han satt på bordet.
När han blev lite äldre, ca 3-4 år handlade språket mycket om att bara klumpa ihop orden i en mening utan att bry sig om vad som kom i rätt ordning. Han kunde rabbla ur sig alla ord han ville uttrycka huller om buller. T.ex "Cykel ledsen min aj gräset mamma kom ramlade" och så fick man liksom gissa sig fram till hur meningsbyggnaden borde ha varit.
Han utvecklades sakta sakta gällande språket och var ofta hellre tyst bland andra människor.
Det var först vid sex års ålder som det lossnade helt ordentligt och nu flyter språket på fint.
Det var som om han plötsligt knäckte en kod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar