Att tänka till...

När vi ändå är inne på temat hjälpmedel vill jag dela med mig av hur man kan ändra hela barnets inställning med rätt tekniker.

Piraten var inte alls särskilt stillasittande som liten. Att ha samling på förskolan var rena tortyren. På sitt första dagis skrek han i falsett om han tvingades sitta i ring med de andra o lyssna/sjunga/vad som helst.
Det slutade alltid med att en personal fick gå ut ur rummet med honom för att ge de andra barnen lugn o ro och detta gnisslades det om.
Detta jobbiga, krångliga barn som utmanade personalen. Dom gick på knäna sa dom och piraten var bara två år, huuuur skulle det här gå?!!
Dom slet och jag försökte komma med tips om att han kanske inte skulle tvingas in i den här gemenskapen utan få tulta runt de andra barnen lite o välja själv att delta i den mån han orkade, kanske få stå upp under sången eftersom han verkade hata att sitta ner?!
Men nej, så gör man inte, han måste lära sig, förstå, göra som alla andra.
Så dom kämpade, klagade och svettades.
Väldigt fyrkantigt tänkt och piraten satte sig plötsligt på tvären om allt på förskolan. Hans sätt eller inget sätt.

Så flyttade vi så småningom, bytte förskola och personalen på nya stället var lika trögtänkande, barn SKA ju passa in och lära sig följa rutiner och regler.
Jag kände mig bara matt, hemma hittade vi alltid sätt för honom att få utlopp för sin rastlöshet utan att störa oss andra märkvärt.

Så gjorde man en omstrukturering på förskolan och piraten fick två nya pedagoger.
Vi satte oss ner på ett möte och jag förklarade ingående och tydligt hur han fungerar och inte,vad han tycker om,vad som lockar, vad hans problematik låg i osv.
Vi hade alltid fått höra att så länge han inte har en diagnos satt kan ingen gå in med metoder och stöd.
men de här pedagogerna sa att DU känner ditt barn bäst så vi lyssnar till dig och försöker oss fram tillsammans.
Jag grät när jag gick hem, kanske kunde dom faktiskt vända hans förskoleupplevelse till nåt annat än stress, ångest o panik.

Små förändringar gjordes, piraten fick ha kontroll över sin omgivning, man mötte upp oss i dörren, en tavla sattes upp där bilder på de barn som kommit o vilka som jobbade idag sattes upp. TOPPEN för alla barn men extremt bra för piraten som då fick en känsla av kontroll.
Han visste vilka han skulle mötas av när han gick in.

Dagens aktiviteter sattes upp på scheman o han hade ett schema han alltid kunde dubbelkolla i sin bok, alltid kontroll över de stora händelserna under dagen.
Det kontrollbehov man på förra förskolan avspisade som onormalt och att han var för liten för, det möttes här med förståelse och gjordes inte till någon stor grej.

Den största händelsen som fick mig att våga börja sänka garden och tänka att dom här fantastiska människorna jobbar faktiskt FÖR min son var när samlingarna inte funkade. Han ville inte lyssna på någon saga utan störde o stökade tills han fick gå ut ur rummet, precis som på förra stället.
Då satte hans pedagog honom bredvid henne och gav han en uppgift, till exempel hålla koll på klockan dom hade som tog tiden över hur länge samlingen skulle vara.
Han hade ändå inte ro att lyssna på sagan så samlingen blev ofta olidlig för honom, men så plötsligt var han ju viktig för alla barnen här, han hade ju en uppgift, utan honom kunde samlingen inte gå kände han och han satt på sin plats o tog sin uppgift på allvar.
Då hade han plötsligt både en känsla av ansvar, kontroll och ett påtagligt mått på hur länge han skulle vara här på samling.

Det är just sånt här tänk som hjälper,utvecklar. Uppstår en problemsituation gång på gång, se över situationen, vad är det han hetsar upp sig över, vad kan vi ändra utan att förstöra för de andra?!
framför allt SÄNK KRAVEN. han kanske inte lyssnar på sagan, deltar i sången, han kanske fortfarande är rastlös o stör lite, MEN han är där! Det är en start. Sen jobbar man sig framåt på samma sätt.