Om att ha ordning...

Lilla piraten älskar ordning. Han är en hejare på regler och håller gärna koll åt alla andra också om vad man får o inte får göra.
Sen att han inte alltid följer det själv är en annan femma men ordning, det KAN han.

Han vill gärna att dagen ska se ut på samma sätt jämt, samma människor omkring honom och samma rutiner.
Han har listor o scheman han följer o vi jobbar konstant på att flika in spontanitet och att träna på att vara flexibel. Livet kommer aldrig nånsin alltid följa hans rutiner o regler så lika bra att öva honom på det.

När det ska komma något extra utöver de vanliga rutinerna i vardagen förbereder vi några dagar innan genom att prata om det och gå igenom hur det kommer läggas upp.
Han börjar fråga oftare om det ju närmre det kommer och det finns inlagt i kalender och kom ihåg så vi pratar om det då o då.

Idag är ett lysande exempel på just det här. Han hade tid bokat för ett sömn-eeg på morgonen. Det innebär att han måste vara vaken på natten innan för att vara trött nog att somna på beställning sen.
Vi har pratat om det o berättat hur det kommer gå till (han har gjort det förut) vi har visat var i kalendern det kommer hända, vi har påmint en vecka innan, dagar innan och så igår.

Han har stenkoll på vilka som ska med, vem som gör vad, hur dagen kommer se ut och vad som kan förväntas.
Så kommer kvällen innan och han stimmar runt här hemma, orolig i kroppen och fastnar i tankar om hur trött han kommer vara, vad som händer om han inte somnar osv. Vi svarar lättsamt på frågorna att ingen vet hur han kommer må o känna men att vi har en lösning oavsett hur det känns.

Han börjar greppa att man inte kan förutspå hur man kommer känna inför situationer. En hormonstinn gravid mamma hemma har fått honom att förstå att saker kan kännas olika i olika situationer o vid olika tillfällen.

När han ska sova får han plötsligt huvudvärk och spänner sig otroligt. Lite alvedon för att hindra migränanfall o lite massage för att få kroppen att slappna av. Vi pratar igen igenom upplägget om vem som gör vad och hur det ska gå till.

Vi väcker honom kl tre i natt som bestämt. Han studsar upp redo att göra sin del av det här uppdraget. Pappan skulle vara vaken med honom men lyckas inte hålla ögonen öppna. Piraten börjar knorra över att saker avviker men vi skojar om hur pappan snarkar och att den här lösningen funkar minst lika bra. Så det släpper snabbt.
Han är lätt att avleda min pirat o det är jag så tacksam för.

Vi pratar, spelar spel o håller oss vakna till undersökningen kvart i åtta.
Han är superduktig men somnar inte självmant så får en nattdos melatonin.
Sover sen en kvart medan jag sitter o nickar till bredvid.

Att vara dödstrött o behöva se någon som sover är tortyr ;P
Jag har dessutom en charmig förmåga att snarka från första sekunden jag nickar till så kämpar förtvivlat för att inte somna ens en hundradel av en sekund där i rummet med kvinnan som utför eeg:t.

Efter undersökningen ska vi möta upp piratens avlösare som ska ta över en stund medan jag springer på läkarbesök med storasyster. Men så ringer hennes läkares sekreterare och avbokar.

Då kan vi alltså åka hem direkt efter eeg och inget hängande med avlösare.
Avbokning av planer är nyttigt. Jag förväntar mig mothugg dock men piraten är för trött för tjafs. Han säger bara, då åker vi väl hem o surar då o äter aldrig mer på mcdonalds (det var deras planer för lunchen)

Så hem åker vi, piraten med en hel nattdos melatonin i kroppen men vid ganska gott mod och dagen ser ut att bli bra ändå.

Känner en enorm tacksamhet i kroppen. För bara ett år sen hade en dag med såna här avvikande planer OCH avbokningar varit ett enkelt recept på disaster, utbrott, hysteri och krångel.
Vi har kommit så långt!