Piraten ska gå ut, byxorna är för stora i midjan o ramlar ner.
"Det här blir ett problem när jag springer" konstaterar han.
Jag föreslår att han ska ta ett skärp på sig. Han funderar och säger att han inte har tid för det.
Ok svarar jag o säger att han då får gå utan ändå.
Han blir arg, "ja då e det inte mitt fel när dom ramlar ner då, det är ditt för du hämtar inget skärp"
Min son är sju år och stor nog att hämta ett skärp själv anser jag så jag svarar lugnt att det är inte mitt fel.
Han klurar en stund till o säger frågande; storasysters fel? (hur tänkte han här?!)
Jag förklarar att det måste nog vara hans eget fel som inte orkar hämta ett skärp eftersom det är han själv som har ansvar för sina kläder.
Han funderar en stund o ser ner på sina byxor och säger "nej det är byxornas fel för jag tänkte att dom skulle hålla sig uppe men dom gjorde inte som dom ska."
Toppen, delegera problemet tills vi hittar en syndabock som inte säger emot, han konstaterar att byxorna själv inte kommer hålla sig uppe o han orkar inte hämta ett skärp o mamma tänker inte curla. Done deal o han springer iväg utan skärp o byxorna på halva rumpan.
Intressant tankesätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar